Familjen Skölderud gör Thailand och Malaysia
Vår lilla prinsessa tackar hjärtligt för alla gratulationer på hennes 1-årsdag. Hon återkommer snarast med rapport och bilder på hur hon spenderade denna dag.
// Alice som sussar sött
Vi befinner oss i KL sedan igår eftermiddag. En härlig stad som har massvis att erbjuda. Björn och jag har precis ätit en god middag, serverad på vårt rum, på vårt 5-stjärninga lyxhotell, Mandarin Oriental. Båda barnen sover sött och vi tittar på en film. Vi har det super!
Kram från KL
När vi skulle checka in med Air Asia så hade vi såklart för mycket packning. Eftersom vi inte betalat för bagage över nätet fick vi göra det över disk. Först skulle de ha 250 ringit för vår packning, men efter lite effektiv ompackning vid incheckningsdisken till vårt handbagage lyckades vi komma ner till 90. Resultatet var 3 handbagage med 5 kilo i varje.
Att tänka på:
Air Asias priser ser låga ut till en början, men kan springa iväg rejält om man packar fel, tar försäkring, vill veta vilken plats man skall sitta på etc.
Efter några härliga dagar på Koh Lipe så var det dags att förnya vårt visum. Det gör vi genom att ta en liten resa in i Malaysia. Några dagar på Langkawi och några dagar i Kuala Lumpur innan vi flyger tillbaka till Thailand. Det är tanken. På båten till Langkawi (eller rättare sagt i väntan på den) träffade vi en jättetrevlig familj med 3 barn, familjen Jonsson som vi snackade lite med och fick en hel del tips. Båtresan gick jättebra och vi var ganska snabbt över på Langkawi.
Vi bodde 3 nätter på the cabin som var ett nytt butiquehotell på en av de mer exploaterade stränderna. Varje rum var en halv container som var modernt inredd. Container låter inte direkt supercoolt, men det var faktiskt ett riktigt bra boende för vad vi betalade, 150 Ringit. Ca 360 kr. Då hade vi även fritt internet.
På langkawi:
Under tiden på Langkawi såg vi en del djur. Apa, ödla, örn, fiskar med mera. Allt till Hugos förtjusning.
Efter tre nätter tog vi flyget till Kuala Lumpur för att stanna där i 2 nätter. Shopping och bra boende ligger framför oss
/Björn och Linda
Vi har nu lämnat Thailand sedan ett par dagar tillbaka och befinner oss nu i Malasiya och Langkawi. På resan hit träffade vi en supertrevlig familj från Stockholm som gav oss stor inspiration till vår sista månad på resande fot. Efter att tillbringat 1½ dag tillsammans med dem och hört om deras vidare resa i Malaysia och efter flertalet timmars surfande har vi nu bestämt oss för att resa runt i Malaysia. Dagens plan ser ut enligt följande. Vi stannar fyra nätter här i Langkawi för att sedan ta flyget till Kuala Lumpor. Där spenderar vi 3 dagar för att sedan bila runt i Malaysia innan vi flyger tillbaka till Bangkok och sverige. Björn försöker även övertala Linda att ta ett stopp i Zurich innan vi sätter vår fot på Svensk mark igen. Återkommer om det.
…bland inläggen. Vi passar på när vi har hittat ett internetcafe som har stabil internetlina. Observera att vi har lagt in inlägg från den 14e Mars och framåt!!!
/Björn
PS… Ni som har svårt att se bilder, klicka på View with Piclens länken.
Imorse vaknade jag klockan 4.00 av att det luktade brandrök i hela rummet. Efter 10 minuters oro väckte jag Björn och bad honom att gå ut och spejja. Som en riktig familjefar han är gjorde han sin fru belåten direkt och tog sig en tur runt kröken. Tupparna gol och hundarna skällde. Brukar inte djur känna på sig när något hemskt händer??? Björn återkomm och bekräftade att det luktade rök över hela ön och att alla djur var oroliga, men att vi var de ända människorna uppe fyra på morgonen.
Troligtvis var det ännu en brinnande sophög som de försökte göra sig av med.
Vi gick och la oss igen, för att knappt två timmar senare bli väckt av vår lilla prinsessa….sovmorgon vad är det???
/Kram från en lyckligt gift kvinna
Palmer, klart vatten, vit sand, god mat, lugnt tempo, 37 grader varmt och ändå fryser jag. Alice skriker och jag kan inte trösta henne. Hugo vill mysa men inte med mig. Min fru är upptagen.
/Björn som skaffar hund när han kommer hem
….bli genom att sätta sig på ett flyg i tio timmar. De flesta måsten är bara som bortflugna. Vi städar inte, vi lagar inte mat, vi handlar inte, vi tvättar inte, nej inget som hör den vanliga vardagen till. Och framförallt, vi eller rättare sagt Björn, JOBBAR INTE! Detta är helt fantastiskt, vi är tillsammans hela familjen hela dagen, vilket är underbart. Vad som dock hör vardagen till varesig hemma eller här är en, från och till, trotsig 4-åring. En snart 1-åring som vill såååå mycket men som inte kan allt vad hon skulle vilja kunna eller har föräldrar som alltid förstår vad hon vill. De aldra flesta dagar flyter allt på super och vi stormtrivs med att vara i Thailand men givetvis finns det de dagar då det varit enklare om vi befunnit oss i vårt hus hemma i Åkarp.
Kram från mig
Tack alla ni som var med och gjorde vår bröllopsdag till ett oförglömligt minne. Ett stort tack till våra föräldrar, Jimmy och Susanne, familjerna Lyberg, Henrikz och Ahlgren som var på plats. Tack till alla er andra som också fanns med via ombud, telegram eller mail. Ett mer formellt tack kommer när vi kommer hem då vi nu fokuserar på vår underbara resa.
Herr och Fru Skölderud
Idag fyllde Hugo fyra år. Redan 4… snart kommer han att börja skolan och sen flyttar han hemmifrån. Varför går tiden snabbare när man blir äldre? En sommar känns som en snabb vindpust. Var inte sommaren en evighet när man var liten?
Vi började med att sjunga för Hugo och öppna presenter i sängen. En valhaj, en eremitkräfta, ett dominospel, en ficklampa och ett set med ”eldsnören”. Detta var vad mor och far hade lyckats åstadkomma i Thailand. Allt annat får vi ta när vi kommer hem till Sverige. Hugo verkade bli glad även om han helst av allt ville ha en lila bil med eldflammor på sidan.
Vi gick som vanligt och satte oss till dukat bord och åt frukost för att senare göra oss i ordning för att åka på utflykt. Vi hyrde en longtailbåt för dagen och åkte runt bland öarna och stränderna runt Koh Lipe. Vi stannade på en underbar strand där det bara var vi som lekte med sanden och vattnet. Helt fantastiskt var det. Linda var den enda som inte riktigt slappnade av då hon letade ormar både i hav, på strand, bland buskor och hängandes i träd dock utan resultat. Alice tyckte det var superkul och badade så mycket hon kunde. Hon passade även på att bajsa ner vårt liggunderlag. TVÅ gånger. Tur att havet fanns bredvid och att fiskarna är hungriga. Havet är helt klart den bästa våtservettt vi har använnt.
Hugo gick på eremikräftjakt och hittade ett hundratal som han lekte med. Vi snorklade direkt från stranden och tittade på både fisk och korall.
Vi gjorde också några stopp vid rena snorklingsplatser där vi matade och lekte med fiskar. Hugo matade fiskarna med en banan och det riktigt kokte runt honom när de slet sönder bananen.
Vid 3-tiden tog vi oss tillbaka till Koh Lipe för att avnjuta en sen lunch på stranden. Stekta nudlar, stekt ris, lemonshake, röd fanta och vatten slank ner i våra magar medan vi njöt av skuggan. Nu var vi alla trötta och vi gick tillbaka till vårt hotell för att sova eftermiddag.
Barnen och Linda sov gott i sängen medan jag gick och ordnade med tårta till middagen. De har ett litet bageri här på ön som fixade en minitårta med Nalle Phu på. Super.
När alla vaknat och gjort sig iordning så skypade vi lite med dem som var på Skype (mormor, farmor och farfar) som blev glada att de fick möjligheten att gratta vår lille kille. Tyvärr lyckades vi inte tajma att få ihop det med er andra som jag pratade med när Hugo sov (Jimmy, Petra, David med flera).
Vi firade Hugo på hans favoritrestaurang. Hugo fick välja vad han ville och beställde in en hawaiipizza medan vi andra åt thaimat. En jordgubbsfanta till den och han var nöjd. Tårtan serverades av personalen medan de sjöng ”happy birthday” för Hugo. Han blev superglad då han varit orolig över att de inte har tårta i Thailand.
Kvällen avslutades med att barnen föll i sömn och att jag fick mig en massage av en 70-årig blind dam som var alldeles för svag i nyporna.
Grattis Hugo! Hoppas du tyckte att din dag var underbar
/Björn
PS. Hugo bjuder in till ett kalas när han kommer hem till sverige
Hugo fyller ar idag. 4 ar. Vi har spenderat halva dagen pa en utflykt. Nu vilar vi pa rummet for att senare ha ett litet kalas pa en restaurang. Vi aterkommer. (Vi ar pa Koh Lipe, alla hyfsat friska)
Idag anlände vi till Koh Lipe. Färden hit var en mardröm och varken Linda, barnen eller jag har svettats så mycket som vi gjorde på båtresan. Säten i galon gjorde att det kändes som att bada. Linda blev också sjösjuk och fick sitta i ett hörn hela resan och titta på horisonten. Tigerline? Nope, never again.
Väl på ön hittade vi ett boende på blue tribes. Ett härligt strandhäng där vi fick en bungalow direkt på stranden dock utan AC. Hur detta gick berättar vi en annan gång men vi spenderade bara en natt i denna bungalow.
Första intrycket av Koh Lipe är tudelat. Fin strand, fint vatten och mysiga ställen. Men samtidigt är det mycket båtar, mycket skräp, lite palmer och en märklig balans mellan turister och ledigt boende. Vi återkommer i frågan.
/Björn
Imorgon är det dags att åka vidare på vår resa. Vårt visum går snart ut och vi måste till Malaysia för att förnya det. Dessförinnan hade vi tänkt att hänga lite på Koh Lipe som vi är nyfikna på. Vi har hört både bra och dåliga saker om den ön.
Vi spenderade kvällen på Sivalais restaurang (igen 
). Vi åt tillsammans med familjen Johansson/Öhman. Vi hade supertrevligt och satt och pratade om allt från resor till våra barn medans Hugo och Enzo letade eremitkräftor. Då och då dök de upp tillsammans med 3 flickor som förökte pussa dem. Grabbarna Grus döptes de till av flickorna. De öppnade även butik i restaurangens grillkök och sålde fantastiska lemonshakes för 20 baht.
Våra nyfunna Sivalaivänner tipsade oss om platser på Langkawi, men även Koh Pangang som kanske blir vårt mål efter Malaysia.
Efter en härlig kväll var det med vemod i hjärtat som vi gick och lade oss. Ville vi lämna paradiset? Skulle vi hitta något bättre? Nej, kanske inte bättre, men något annat.
/Björn och Linda
Sivalai, Sivalai, Sivalai. Vårt paradis i Thailand.
Vad är det med Sivalai då? Jo;
Allt till en OK prisnivå (för vad man får…)
Vi levde helt enkelt i ett paradisvykort.
Vi planerade 2 nätter, vi utökade till 6. Det var med tugnt hjärta vi lämnade detta paradis och Hugos polare för att ta oss vidare på vår resa mot Malaysia och förlängt visum.
Sivalai…. Vi kommer igen. Kanske redan på denna resan.
En vanlig dag på Sivalai är en helt underbar dag. Vi vaknar strax efter sju av att vår son reser sig upp och säger att han vill ha frukost. Alice vaknar sakta och efter en stund är vi alla vakna och ligger och myser i sängen under vårt myggnät. Vi klär på oss och gör oss redo för att lunka bort till restaurangen för lite frukost.
Sivalais frukostbuffe är perfekt för mig. Jag kan hitta både frukt, ost, bacon och gott bröd. Även lite muffins för de dagar som suget slår till. För de som gillar saker baserat på ägg och annat varmt finns det mängder att välja på. Hugo gillar yoghurt med cornflakes samt rostat bröd. Alice äter mest korv och Linda äter mest papaya.
Efter frukosten lunkar vi ner till poolen och badar och vilar. Hugo leker med Viktor, en kompis som kommer från Stockholm. Linda och jag spelar lite vollyeboll, men ingen annan verkar sugen, sanden är för varm.
Hugo och jag tar en sväng med kayaken, men avslutar snabbt då Hugo tappar intresset efter 10 minuter. Då vill han tillbaka till poolen och leka med de andra barnen.
Strax efter 12 lunkar vi tillbaka till vårt rum för att äta lunch och vila. Vi beställer lunch till terassen och äter det vanliga. Stekt ris, makaroner med sötsur sås och ibland varierar vi oss med en club sandwich.
Alice, Hugo och Linda somnar på sängen så jag går ut och vandrar lite på stranden. Gör skattgömmor på stranden av fina snäckor så vi kan gå på skattjakt efter att barnen har vaknat. Hugo tycker det är kul att hitta snäckskatterna som vi tvättar och sorterar hemma i bungalowen.
När snäckorna ligger på tork på rummet så går vi alla in och duschar och gör oss iordnig. Som alltid för barnfamiljer tar detta längre tid än vad det borde. När vi är klara tar vi en promenad in till den lilla fiskarbyn. Vi träffar små barn som alla är väldigt förtjusta i Alice. Vi köper vatten, läsk och lite kex. Innan vi går hem stannar vi vid den lokala skolan och tittar på killarna som spelar fotboll.
Väl hemma går vi vidare till restaurangen där vi sätter oss och äter. Bredvid oss sitter Viktor och hans föräldrar Johan och Monika. Vi pratar om allt möjligt medan barnen springer och leker. Tjejerna bygger ett hotell till eremitkräfter som killarna samlar in. De har hur kul som helst. Vid halv tio känner vi att det är redo att gå hem och lägga oss.
Vi kommer hem till vår bungalow där rummet gjorts redo för kvällen med myggnät över både säng och spjälsäng. Hugo tittar på en DVD som vi lånat av hotellet och vi sitter och snackar.
Livet är för bra för att vara sant……godnatt allesammans!
/Björn & Linda
Vi har hittat vart paradis. Sivalai pa Koh Muuk. Internetuppkopplingen fungerar sadar sa det blir inga langa uppdateringar just nu. Har ar riktigt nice och vi har nu forlangt vart boende har for andra gangen. 2 natter till sedan blir det av till Koh Lipe. Alla mar bra, Alice ar lite febrig som vanligt men annars ar det super. Kommer mer uppdateringar fran Lipe
/Bjorn
Koh Mook’s populäraste resemål, Emerald Cave, besökte jag och Hugo tillsammans med Viktor och hans föräldrar Johan och Monika. Emerald Cave är en grotta som öppnar upp sig till en lagun djupt inne i en klippa. För att ta oss dit fick vi simma ca 80 meter i mörker i vatten fullt med maneter, även de som bränner. Hugo var hur duktig som helst och simmade glatt genom vattnet. Väl inne i lagunen så simmade vi lugnt och tittade på alla japaner som flöt omkring i ett snöre efter sin guide. De flesta av dem kan inte simma så de är helt beroende av sina flytvästar och sin guide som drar runt dem i deras pärlband. Hugo och Viktor hade kul och försökte upptäcka varje liten vrå av lagunen.
Efter detta åkte vi vidare till Koh Kradan för att snorkla lite från båten. Koh Kradan är en ö mycket lik Koh Hai. Fint snorkelvatten och ingen bebyggelse att nämna. Vattnet var helt ok även om jag har snorklat på bättre ställen. Hugo var även denna gången fantastiskt duktig på att snorkla. Viktor var också riktigt duktig i vattnet och simmade och snorklade som om han vore en fisk.
Vi såg de vanliga småfiskarna men även en härligt gulfläckig muräna stack fram sitt tjocka huvud. Jag hade också tid att tappa Hugos snorkel på ganska djupt vatten. Efter fyra försök med fenor lyckades jag att få tag i den igen. Kändes rejält i öronen, men det var det värt.
Efter lite strandhäng, fiskmatning och ytterligare snorkling bar det av tillbaka till vårt kära Sivalai och våra tjejer.
Tack Viktor, Johan och Monika för en kanonutflykt!
/Björn
Utanför skolan på Koh Mook spelade de lokala grabbarna och männen fotboll. Allt från 7-mannalag på småmål till 30-mannalag på ”stora” mål. Mycket intressant spelande. Alla spelade helt individuellt och hade Zlatanambitioner. Hugo tyckte det var superkul att titta på och vi var där 2 kvällar.
Den sista kvällen var det 3 små pojkar mellan 4 och 9 som spelade. Hugo ville vara med och vi spelade alla en stund med pojkarna. De skrattade glatt när Linda skulle vara med och undrade hur barbariska vi europeer var som lät kvinnor spela fotboll. De tystnade snabbt när
Linda fintade av dem med vänstran och satte deras summpiga boll i krysset.
Hugo hade jättekul och de thailändska grabbarna hade en rolig historia att berätta. De fick en flaska med vatten av oss som de blev jätteglada över.
Hugo blir nog en vass lirare…
/Björn
Imorse när jag satte på mig mina linser så gjorde det rejält ont när den vänstra linsen var på plats. Jag tog ut den igen enbart för att upptäcka att 1/4 av linsen saknades. Fortsatt irritation i ögat samt 100% säkerhet på att den var i ett stycke innan gör att jag nu är lite nojjig. Var är linsen? Har den borrat in sig i mitt öga för vidare vandring till hjärnan? Vilar den under övre ögonlocket? Kommer den ut av sig själv? Behöver jag hjälp? En optiker eller en läkare? Frågorna bubblar. Nu skall jag sova, imorgon får jag besluta vad jag skall göra.
/Björn
PS… jag känner den när jag blinkar, men kan varken se den eller få tag i den.
Koh Ngai är verkligen supermysig. En ö utan vägar och annat som kan hjälpa till med att fördärva tillvaron. Elen är inte tillgänglig dygnet runt på alla resorts. Vattnet är klart och blått, snorkling direkt från stranden, palmer överallt och trevliga människor. Tyvärr har ön ingen bofast befolkning vilket gör att det enbart är resorts vilket asvspeglas i höga priser.
Vi har hittat vår favoritrestaurang, vilket inte var den på vår resort. Vår resort är kanske inte den bästa på ön, men vi valde den eftersom den har pool. Vi njuter av slappa dagar och kvällar i fantastisk miljö. Just nu är detta det närmaste paradiset vi kommit på denna resa.
Bifogar lite bilder…
/Björn
….men under våra 49 dagar i Thailand har vi lyckats göra av med 5 par skor. Fyra par av Hugos och ett utav mina. Hur vi lyckats med detta är för mig, som vanligtvis har ganska bra koll på våra saker, en gåta. Det första paret, Hugos bilfoppatofflor, som han var såååå glad över, var en stor katastrof. Tror han grät minst en kvart över dem. Båda dessa och det andra paret foppatofflor har vi blivit av med under båtturer. Hans första par flippfl opp trorjag vi glömde på ett hotell. Hans andra par flippflopp och mina flippflopp blev vi av med igår och detta är för mig mycket märkligt. Då vi lämnade restaurangen vet jag till 100% att både Hugos och mina skor låg i vagnen. Imorse när vi skulle ta fram dem fanns där bara en av hans och en utav mina. Möjligen har vi tappat dem på vägen hem men då vi hade ca 100 meter på standen och vagnen kördes normalt, utan lyft och dylikt, känns detta osannolikt. vagnen har sedan stått ute på altanen över natten men att någon skulle vilja ha en grön flippflopp i storlek 28 och en svart i storlek 37 är mindre troligt så min sista teori på det hela är att något djur, kanske en eller två apor, nu har dessa som sina leksaker. Vem vet????? Som tröst på våra skoförluster är att alla paren var inhandlade här i Thailand för endast ett par tior och att det är ganska kul att köpa nya
.
Kram från oss
Koh Rok,
Vår utflykt till Koh Rok var verkligen bra. Tyvärr kunde inte Alice förlja med så Linda och hennes mamma stannade kvar på koh lanta för att åka till doktorn med henne. Visade sig att hon hade öroninflammation förutom hennes förkylning/influensa. Utflykten började med att vi blev upphämtade på vårt hotell med speedboat för att senare köra 40 minuter rakt ut i havet mot ön Koh Rok. På vägen stannade vi på två platser för att snorkla. Vattnet var klart och fint. Det var gott om koraller och småfisk, även en och annan Nemofisk (clownfisk) fick vi se. Tyvär verkade det som att de stora fiskarna gömde sig för oss, men det var roligt ändå.
Efter detta lade vi till på en strand för att luncha och snorkla lite direkt från stranden. Vi blev serverade härlig thaimat med god frukt till. Vi fick även sällskap av några varaner under middagen, allt till Hugos förtjusning. Snorklingen direkt från stranden var bra den med, men roligast var det att mata alla fiskar medan vi själva simmade bredvid. Hugo var verkligen superduktig på detta. Iförd flytväst, cyklop och snorkel simmade han runt och matade samt “klappade” fiskar. Han var jätteduktig. Vi var alla mycket imponerade.
Sand och vatten vid koh rok var verkligen superfint. Själva ön och stranden var ok. Efter strandhänget åkte vi till en sista snorkelplats innan vi åkte tillbaka till Koh Lanta.
Sammanfattningsvis var detta en kanonbra utflykt. Alla hade superroligt (Eventuellt inte Susanne då hon blev sjösjuk) och vattnet var verkligen fint med mycket småfisk. Dock fortsätter sökandet efter en paradisö/plats för oss. Koh Ngai nästa.
För att avsluta denna fantastiska dag gick vi till Co-Kai, en supermysig restaurang på Klong Nin, för att fira med god mat. Maten var inte lika god som vanligt, men miljön var supermysig.
